Devote
Byter nu blogg till Devote istället, där funkar det iaf att lägga upp bilder! Följ mig där istället --> http://kemejas.devote.se
Stressad
En av de värsta känslorna som finns är stress..
Känner mig sjukt stressad inför Gransnäs, har nu insett att det bara är 3 dagar kvar innan jag åker och har en massa att hinna göra innan; vara i stallet, packa, träna, städa, tvätta alla kläder, träffa kompisar och familjen, åka och handla saker jag behöver, åka till pappa, fira Lillasyster som fyllt 11 år osv. osv.
Så jag kommer inte ha nån tid för bloggen dom närmsta dagarna, inte heller under tiden jag är på läger, så får se om det hinner komma upp nåt inlägg innan jag åker!
Kram
Gammal bild från Turkiet 2010
Kritik och Beröm
Har kommit på en sak om mig själv.. Jag har svårt att ta emot en massa beröm!
-
Jag är en sån som älskar att kämpa för vad jag vill. Och om jag inte känner mig riktigt nöjd med något och nån säger att det är jättebra så funkar det lixom inte. Jag vill t.ex. inte ha dom allra högsta betygen, vill ha mittemellan så jag har nåt att kämpa för och sen när jag går ut nian ska jag ha dom allra högsta betygen och känna att jag fått det jag verkligen kämpat för under mina 10 år i skolan.
Men det med beröm? Mamma är inte svår att få nöjd. Hon kan beröma en massa för saker jag själv inte ens tycker är bra. Det är väldigt frustrerande!
-
Däremot har jag inte svårt att ta negativ kritik. Det ger mig viljan att kämpa hela vägen så jag känner mig nöjd. För jag vill kämpa!
Det är alltid bra så jag vet vad jag ska göra för att bli bättre.
(Men det är även kul att få positiv kritik, men inte i mängder eller om det är nåt jag själv inte är nöjd med.)
-
Så fortsätt kritisera mig en massa, både negativt och inte för mycket positivt så blir jag glad! loveit
Rädd
Ibland kan jag se mig själv som sjuk på något sätt.. Jag är väldigt känslosam, tänker en aning för mycket och har svårt för förändringar.
Jag behöver bara kolla på en film i två timmar för att sedan känna mig konstig att "komma tillbaka" till verkligheten igen, eller komma hem från semestern. Jag mår konstigt och börjar grina, haha?
-
Jag är rädd för framtiden oxå, det har säkert med att göra att jag inte gillar förändringar. Jag är rädd för att det inte kommer va som nu (och det kommer det ju inte), att jag inte kommer ha dom vänner jag har, att jag inte tycker som jag tycker, känner som jag känner osv.
-
Jag vet inte heller varför tårarna rinner när jag skriver det här, känslosam är jag ju men..?
Och så är det väl för att jag börjar tänka en massa nu när jag skriver.. alla säger att det är bra att tänka men det är fan inte bra för mig, jag kommer gå och bli deprimerad.. :(
-
Anledningen att jag skriver det här är att jag känner mig så konstig just nu. Snart sommarlov, långhelg och bara det "lilla" att Sverige åkte ur hockey-VM igår.
Fatta asså, jag blir depp för en sån liten förändring, först är dom med och helt plötsligt är dom inte det.. jag måste seriöst vara sjuk?
-
Eller så tyder det bara på att jag är rädd för verkligheten.
Justin Bieber - Turn To You
Har ni hört Justin's nya låt som släpptes idag? Är inget jättefans av honom men den här låten var sjukt bra redan från första gången! + 1 till Justin som dumpat den gamla "baby-stilen" och jobbat vidare med nya och fräscha låtar :)
Vad tycker ni? Hiss/Diss?
Gammalt
Hittade den här texten från min förra blogg, skrev det för elva månader sedan. Allt stämmer rätt bra in nu med förutom lite fler saker som jag är så glad över och att jag i början skrev lite om Kilroy..
2 veckor efter att jag skrev texten så blev jag medryttare på Zune istället så nu har jag honom!
Jag vet heller inte längre vad jag vill
Iallafall:
Jag är så glad!
Över att vara jag..
Jag är född i Sverige med underbara föräldrar. Som bryr sig om mig, tar hand om mig och låter oss gå före jobbet och sånt, jag är inte mobbad, har massa underbara kompisar, rider världens underbaraste lilla ponny Kilroy, gör det och som jag vill, har världens underbaraste släkt, underbaraste klasskompisarna, det är snart sommarlov och då ska jag hitta på massa saker med folk från skolan och vara med familjen.
Och en sak jag är lycklig över är att mina föräldrar inte röker! Det är så äckligt, och det påverkar mig väldigt mycket isf, jag vill inte börja röka.. Mina föräldrar är bäst, bara det att dom kan vara pinsamma och dryga men vems föräldrar är inte de?
Sverige är en sak jag älskar, vi har ett fritt land, får tycka och säga som vi vill, alla har rösträtt, vi har inga dödsstraff, vi har 4 olika årstider :) Lagom varmt på sommaren och inte för kallt på vintern, vi har inge krig, är med i FN, älskar SVERIGE! <3
När mina föräldrar skilde sig så bråkade dom aldrig! Mina föräldrar har aldrig bråkat, iallafall inte när vi har hört. Jag vet vad jag vill, Jag ska inte bo kvar i Stockholm när jag blir stor, jag ska flytta uppåt i landet nånstans, jobba med djur, antingen som hästskötare eller nåt, eller veterinär nåt sånt :D
Jag har mycket lätt för att lära mig, har VG i matte och förut i franska för 8:årnos nivå. 1 år före. Lär mig väldigt snabbt.
Jag är inte för smal för det tycker jag inte ser så bra ut, jag är lagom lång, har bara ett komplex, mina öron, dom är jättestora och utåtstående, och säg inte emot för dom är det! Sen så vill jag ha lite mer magmuskler, men ska inte klaga för har LITE snyggare mage än förra året, haha inte snygg ändå men...
Och så är jag inte bortskämd! :D
Det verkar bara vara jobbigt att få allt och inte göra nått för det, jag har en vanlig sony ericsson mobil, mac från skolan, har ingen kamera även fast jag skulle vilja ha. Har inte mycket saker men vi reser väldigt mycket. Blir dubbelt så mycket resor eftersom mina föräldrar är skilda. Allt blir typ dubbelt så mycket då. Åker ju iväg kanske 3 veckor med mamma och 3 med pappa så fullt upp hela lovet och knappt ledig och hemma ... :p
Oj, behövde bara skriva av mig om hur lycklig jag är, ni behöver inte läsa om ni inte orkar ;)
Kram
Förvirring
Såklart jag är en del förvirrad, vilken 15-årig tjej är inte det lixom? Mer eller Mindre.
Och jag är "mer förvirrad". Verkligen!
Jag är förvirrad över allting, jag vet inte vad jag vill, tycker osv. Ena stunden vill jag de och nästa stund något annat.
Jag har så stora drömmar om hur jag vill ha det när jag blir stor, utbildning, jobb, boende, familj osv. Men också vill jag "bara" jobba i stan och bo med min familj i Täby, och samtidigt skulle det vara hur coolt som helt att flytta till U.S.A. och bli rik eller nåt!
Utbildning, hur vill jag ha det? Det är nu i höst jag väljer gymnasium och jag vill så mycket! men framförallt, jag vill lyckas!
Fast med vad?
det är lixom det som är problemet.
-
Jag är verkligen förvirrad. Jag vet knappt vem jag är.
Men det är väl så det är att vara tonåring. Det är ju då man ska "lära känna sig själv" tydligen. Kanske hör förvirringen in där?
Självkänsla
Jag har funderat på en sak.. Hur ofta ställer ni er framför spegeln och tänker, fyfan vad snygg jag är!
Jag tror inte ens majoriteten av alla ungdomar någonsin sagt det till sig själv. Eller så är det så vi uppfattar andra. Jag uppfattar att andra (speciellt tjejer) ofta klagar på sig själva.. oj, nu låter jag som nån gammal klok tant som bara säger att det är si och så du ska göra..
-
Men om vi ser det från personens perspektiv som inte är nöjd med sig själv. Skulle det inte varit rätt skönt att bara fokusera på det du gillar med dig själv? Skit i allt annat och nästa gång du ser dig själv i spegeln, tänk bara på det du gillar!
-
Utan att tänka på det så får du en helt annan utstrålning. Bara du tror på dig själv, att du är tillräckligt snygg så kommer det att smitta av sig och andra kommer se dig på precis samma sätt!
-
Och en annan sak jag funderat på:
Vi säger att du står och fixar dig tillsammans med ett gäng kompisar. Alla dina kompisar står och klagar o tycker att dom är så fel på alla möjliga vis. Du skulle kunna säga tusen gånger att dom är hur fina som helst, men det spelar ingen roll. det räcker lixom inte. Visst, nån gång har ni varit med om det?
Så vad gör man själv? Jo, det smittar av sig och man kanske börjar själv..
Men istället: Våga stå upp för dig själv och ge dig själv en komplimang. Det är jättesvårt, jag vet! Men jag lovar, det kommer bli mycket lättare för dom att göra desamma.
-
Tänk på nästa gång du klagar på dig själv, det sänker inte bara dig själv. utan även dom du umgås med.. Så säg något snällt till dig själv, inte bara för dig själv, var en bra kompis och gör det för dom också!
